Novell: ”Såg inte dig på beachen whatever”, del 1 av 5

Skulle hon bara gå om han sade sanningen? Eller skulle han kanske till och med råka ut för en drinken-i-ansiktet? Så kunde det väl ändå inte vara. Han var ju inte äldre än tjugoett, och hon, hon var ju för fan bara nitton! Sånt kunde ju inte spela någon roll redan nu? Han fick dessutom en bra vibb från henne. Allt kändes bra, inte kunde en sådan sak sabba allt? Kanske. Allt var kanske inte lättare förr, men det var aldrig lika svårt…

Mopederna puttrade utanför när han anlände i en helt klanderfri outfit. Långärmad WE-tisha, baggy jeans och Adidas superstars. Ikväll skulle han våga gå fram till en brud – ikväll kunde han inte skylla på något. Nästan alla hans polare hade smuggelsprit med sig, men Patriks mamma satte sin tro till devisen ”bättre att veta vad ditt barn dricker för något”. Morsan hade först lagt ner ölen i en Nettopåse, men Patrik hade bytt till en med ”Peak Performance” på, precis innan han sprang ut ur dörren. Han förstod då vid 16 års ålder att de flesta – och inte bara problemfamiljer – faktiskt handlade på Netto, men det var inget man ville skylta med för det. Framför allt inte på fest!

Han kollade till frillan i fönstret bredvid dörren, fixade hänget och ringde på. En tjej han aldrig tidigare sett öppnade. ”Kom in” var det enda den fnittriga tjejen sade, innan hon sprang tillbaka sjungandes på andra versen i Hey Ya. Där var fler objudna än bjudna. Patrik gömde sina skor och sin jacka så gott det gick under vasken i grovköket, för att sedan entra festen och hälsa på dem han kände. Han blev snabbt erbjuden att sitta med Jocke och hans polare från Höllviken, så han slog sig ner på armstödet och knäckte upp en starköl. Efter att ha morsat på resten av sällskapet blickade han ut runt om sig. Där var allt från punkare till i alla fall semibrats. Någon tittade i familjens skivsamling och brölade ”Checka! Gyllene tider!”, någon skrattade åt tavlor föreställande festfixaren Lisa som liten, och någon tröstades förgäves i ett hörn.

Patrik älskade hennes skratt där hon stod med tjejerna i köket och drack tetravin med citrusfanta. Det var genuint och hjärtligt. Inte så tillbakahållet och försynt som alla andras. Han hörde henne fastän att Ljudet av ett annat hjärta nu dånade i hela huset. Hon gjorde en liten dansrörelse. Upp med ena armen och rör kroppen nedåt i en ormliknande rörelse. Ett ”Whoho!” kom ur henne. Visst, det var lite töntigt, men på något sätt gjorde det henne bara ännu mer intressant. ”Hon är ledig”, sade Jocke. ”Vem?” frågade Patrik, trots att han visste precis. ”Madde. Hon du är så jävla sugen på!” och så fick han ett stenhårt slag på nerven. Smärtan påminde honom om att ikväll… Ikväll kunde han inte skylla på något.

Novell blir sista anhalten

Min blogg som den en gång var får väl analyseras som död vid det här laget. Jag vill ändå använda den här kanalen för att publicera en novell som jag skriver på just nu. Alex Schulmans novell i Nöjesguiden ligger på 2 500 ord, vilket jag tänkt ha som riktmärke.

”Såg inte dig på beachen whatever” kommer den att heta, och handlar om hur det är att vara 16 och hur läskig döden är.

Kapitel 1

Facebook, fotbollskanalen, swedbank. Filles, Ericas och Patrik Ekwalls blogg.

Han tyckte inte om känslan.

Han kom på sig själv med att han fortfarande satt vid datorn trots att han redan kollat in allt. Det var ett kvitto på att saker och ting inte gick sådär superbra för honom. Det han pysslade med nu var ju inte ens något vettigt tidsfördriv. Inget youtube related-softande, ingen spindelharpan. Bara en trött genomgång av sin brors polares flickväns fotoalbum. ”Sommaren i city ’10″. Som tur var skulle Alex snart komma över. Det var första gången han bara skulle komma över. Annars var det alltid tal om att ”lira fifa” eller ”klämma ett par innan vi går ut”. Nu skulle han alltså bara komma över, och det var inte annat än att han oroade sig lite över hur det skulle gå. Skulle de få det att fungera? Var de av det rätta virket? Ps-trean hade han lånat till en annan polare, så den skulle inte vara till någon räddning. Inte heller teven erbjöd något särskilt. Det märkliga var att även om de inte var barndomsvänner, så hade de ändå känt varandra i över två år. Visst fan borde man då kunna sitta och snacka utan rekvisita, tänkte han samtidigt som han sträckte sig efter Bravo-juicen. Tropisk smak – Sanslöst god! Han hade rekommenderat den till brorsan, Maria på jobb och en snubbe han träffat på Jontes student, men ingen verkade bry sig så mycket om juice som han gjorde. Var gång han satt vid datorn eller tittade på teve och öppnade en kartong så visste han att den inte skulle ställas tillbaka i kylen. Någonstans där fanns ungdomligheten, filosoferade han. Någonstans där i att han drack upp varenda droppe låg det. Han kanske var vuxen, men bara ung vuxen. För att vara plain vuxen måste man kunna nöja sig. Det var nyckeln, kom han på. Man måste kunna gå och lägga sig när man inte har mer att ge. Man måste kunna se en VM-match för att sedan bojkotta Algeriet mot Slovenien en timme senare. Man måste kunna lämna datorn när man redan kollat in allt, och man måste kunna ställa tillbaka Bravo-juicen när törsten dragit sig tillbaka.

Med vissa svårigheter förslöt han förpackningen, löd dörrklockans rop och öppnade ytterdörren.

Nytt världsmästerskap, nya idéer. Introducing THE BLOK.

(Först och främst: Perez i det mexikanska målet är ett skämt. Xavi-klass på Velas lyftning. Så magiskt med VM.)

Nu får ju nånting hända… Det känner jag.

Jag tänkte erbjuda er något att läsa mellan 18.00 och 20.30 (starttiderna för VM-matcherna).

Det har blivit dags att förverkliga den idé jag haft under den senaste veckan. Jag vill kalla det för en ”blok” – bok i bloggformat.

Varje inlägg blir ett kapitel i min debutroman. Vad eller vem romanen ska handla om vet jag ännu inte - ingenting är bestämt förrän sista ordet satts på pränt. Kapitel för kapitel, inga omskrivningar. Det hela blir lite som den populära undervisningsformen ”skicka berättelsen vidare”, med den skillnaden att det i det här fallet rör sig om en författare.

Hur mycket berättelse det egentligen kommer bli är dock högst osäkert. Kanske blir det istället a show about nothing. Men det kanske är lika bra det?

En sak vet jag: Det ska kännas contemporary.

Har hunnit fundera på en del sen sist…

Varför måste jag följa alla mästerskap? Fråga mig vad som helst om hockey-vm.

——–

Var kom André Wickström från… egentligen?

——–

Kan Viasat slått nytt rekord i ”flest antal visningar av samma program per vecka” med 2 and a half men?

——–

På tal om Viasat och hockey-vm. Verkar som Niklas Holmgren lugnat könet lite? Under CL ville han förmodligen imponera på sin nya arbetsgivare genom att skrika Drrrogba från så långt ner i halsen som möjligt.

——–

Tror Hussfelt är något på spåren när han varnar för Holland i Sydafrika. Europas två hetaste mittfältare Robben och Sneijder. Ska bli spännande att se vad man får för odds på dem som vinnare.

——–

Det första jag ska göra om jag blir högavlönad är att byta ut all min elektronik mot Apple-grejer. Känns naturligt.

——–

Är sugen på att börja blogga som en annan person, en karaktär. Detta har blivit ett fenomen, enligt Babel. Man skriver i princip en roman i bloggform. Magiskt.

En magisk man

En magisk dikt om en magisk man. Han sover i detta nu bredvid oss. Ingen vet vad han heter, eller hur han kom hit. Och det kanske, kanske är det som är mest spännande med honom. Johan, Caroline och Gustav: En lektion i anspråkslöshet.

Plånboken håller på att glida ur, tavelur, likt ett strandat djur går stämningen i dur, en mur

En känslomässig barriär hindrar hans karriär, det är precis som om man svär att han för evigt ska ge oss sin kraft

Jag är så fruktansvärt trött på allt tjaf om att ta sin plats, i alla sammanhang, i alla relationer, den mannen är en indikation på att allt handlar om tron

Han är skuren, han är fastkilad i buren, han har aldrig lyft luren, taveluret, taveluret?

Likt djuret, eller egentligen inte alls, han saknar tarm, inte vilken tarm som helst utan blindtarmen, känner ni charmen?

Likt modeller Milano poser han med armen, så givmild, han ger oss allt, ja, allt han förmår, allt detta utan blindtarm, frågan är hur fan världen mår?!

TV8 har gått om kanal 5?

8:an. Vilken kanal!

Känns lite som om Viasat brutit sig in på SVT och smetat in väggarna med lite ZTV och Kanal 5 (När Kanal 5 var en bra kanal, det vill säga. När ingen hade hört talas om Wipeout, Silent Library eller CSI). Förenat den alltid skyhöga kvalitén från SVT med den sköna DIY-känslan från 5:an.

Mauro & Pluras Kök var under några veckor det bästa på hela tablån. Plura lirar topless med en rejält uppblåst (eller är den mjölkig?) mage. Han bryr sig inte. 1 poäng. Mauro pratar om EP:n som ett coolt format. 1 poäng till. Killarna lever ut fantasin vi alla har om hur livet ska vara när man är fyrtio: Vänner, vin, god mat och allsång. Att det inte blir en säsong till är tragiskt, mycket tragiskt.

Lex Alonso är väl kanske bara en Aschberg 2.0. Men återigen: Intressant produktion utan att bli osexig. Lite vardagsjuridik sådär. Inget mer med det.

Sen har de tagit över Seinfeld. Nuff said.

Nästa kometkarriär hoppas jag blir Kanal 9. Dom kallar oss roliga är ett jättebra program, men det räcker inte. Hoppas de kan spotta ur några bra grejer till.

Högskoleprovet

Några rader om högskoleprovet nu då. Kanske något för er som inte gjort det tidigare. Jag måste gå om 4 minuter, så det får bli en snabbis.

5 delar: NOG (matematik och logik), DTK (tabeller och diagram), LÄS (svensk läsförståelse), ELF (engelsk läsförståelse) och ORD (ord)

NOG:

Den delen jag hade svårast med, verkar det som. Plugga in lite formler från matte B är det enda du kan göra för att förbereda dig. Tänk enkelt, tänk smart.

DTK:

Rent tekniskt kanske den lättaste delen. Men knappast den del jag lyckades bäst med. Här handlar det om noggrannhet. Missa inte fotnoter å grejer till diagrammen.

LÄS:

Den del jag klarade bäst. Men det är ingen promenad i parken det här. Du måste vara snabb, toksnabb. Min taktik fungerade bra: 1. Läs igenom texten toksnabbt, stryk under namn som dyker upp (mitt alldeles egna bidrag) 2. Läs frågan, och hitta personen det frågas om. Gör du det rätt så får du lätta poäng. 3. Ta ”helhetsfrågan” sist. Om det inte räckte med att ögna igenom texten, så kolla runt lite igen. Oftast är två av fem svarsalternativ ruggigt befängda.

ELF:

Samma procedur som för LÄS, med en viktig skillnad. I slutet av den här delen finns en lucktext. Där saknas några ord, alltså. Ta dem först. Överlätta poäng.

ORD:

40 ord. Du har 15 sekunder på dig att svara per ord. Men det är faktiskt inte så bråttom som du tror. Om du inte känner igen ordet: kolla om du känner igen prefixet eller suffixet, dvs den första eller sista delen av ordet. Du vet exempelvis att ”post-” betyder ”efter”. Det kan hjälpa dig.

Gör du som jag säger får du 2.0 med lätthet. Varsågod.

Bibblan

Jag hade förmodligen spottat ur mig några inlägg på senare om det inte vore för att jag är internetlös. Surrealistisk känsla.

För er som inte känner till bakgrundshistorien kan jag berätta att jag tidigare ridit på grannens nät. Familjen NETGEAR har varit givmilda under några månader. Men som med allt gott reachade det till sist sitt slut. Eftersom jag fortfarande kommer in på familjen NETGEARS nätverk (men alltså inte internet), så verkar det inte som ett medvetet drag av grannfamiljen. Kanske har de lite probs med internetuppkopplingen för tillfället. Jag har därför avvaktat ett tag med att skaffa eget. Det, i kombination med att jag är snål.

Nu sitter jag på Stadsbiblioteket här i Malmö. Här är stort som fan. Varje gång jag går in här får jag känslan av att jag är i en storstad med internationellt mått mätt. Vissa människor hittar man bara på bibliotek. Som polska fysiker. Som shejkar. Som trenchiga mystiska gubbar.

As we speak ser jag två föräldrar rulla sin barnvagn (barnet included) ned för en kulle. Givetvis sinnessjukt. Bara på bibliotek.

Vill också passa på att ge en eloge till er som fortsatt besöka min blogg under denna drought. Jag ska se till att er insats ger frukt. Förhoppningsvis en exotisk sådan.

Inte död som bloggare

Har inte känt mig särskilt motiverad på senare. Jag vill inte gå så långt och säga att jag är död som bloggare – det finns nog fler droppar att pressa ur.

Förutom min motivationsbrist kan tilläggas att jag haft lite andra grejer i tankarna. Bland annat har jag kommit underfund med vad jag vill göra i framtiden. Sjukt skön känsla, rekommenderas.

Så därför laddar jag nu inför högskoleprovet, så att jag kan förbättra mina chanser att komma in på det program jag önskar.

Har också tänkt på om det ska bli en otvättad rå eller en svart denimjacka. Sånt kan ju också ta sin tid…